Laddar

8 tips för tuggande och bitande - möt behovet med kunskap, ödmjukhet och tålamod

Möt tuggbehovet med kunskap, ödmjukhet och tålamod

Har du någonsin längtat efter krispig eller knaprig mat? Eller känner du hur det nästan “molar” i tandköttet när du tänker på konsistensen i en viss sorts godis? Kanske tuggar du konstant tuggummi eller biter på naglarna? Eller var du en sådan som jag, som tuggade i mig hela skolans lager av blyertspennor när jag gick i skolan?

Barnsligt, men livsviktigt behov

Vi tar dagligen in intryck från omvärlden med hjälp av våra sinnen. Känselsinnet i munnen är inget undantag, utan snarare ett av våra allra starkaste, och ur överlevnadssynpunkt viktigaste, sinnen. Förutom det rent livsuppehållande behovet att få i oss mat och dryck, så är de flesta av oss väldigt känsliga i munhålan. Föreställ dig själv hur svårt det är att bortse ifrån en bit mat som har fastnat mellan tänderna, eller när du har ett sår på läppens insida. Tungan är genast där och försöker “fixa” det som är “fel”, och det är nästan helt omöjligt att låta bli. Vi behöver helt enkelt vara känsliga i munnen eftersom den är vår "portvakt", som ser till att inte släppa in ovälkomna föremål eller ämnen i kroppen.

Små barn stoppar allt i munnen, som ett sätt att utforska omvärlden. För de flesta avtar detta behov av oral stimulans (= känselintryck från munnen) någon gång under förskoleåldern. Men det finns barn, ungdomar och vuxna som har en annorlunda upplevelse av sina sinnesintryck. Detta kan sammanfattas med begreppet “sensorisk integrationsstörning”  och kan handla om över- eller underkänslighet (eller en kombination av de båda).

Tuggandet som ett sensoriskt behov

Ett stort behov av sensorisk stimulans i munnen är särskilt vanligt hos personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar/variationer (till exempel ADHD och autism), men förekommer även i varierande grad hos andra.  Gemensamt för dessa personer är att det kan vara lugnande, ångestreducerande och hjälpa fokus och självreglering när de får tugga/bita/suga på föremål.

Observera att informationen som följer inte gäller för alla. Tveka inte att konsultera en professionellt utbildad person som kan ge dig råd. Barnläkare eller tandläkare kan vara bra att börja hos. Du kan också rådfråga en dietist, logoped (fråga oss), arbetsterapeut eller psykolog.

1. Tvinga inte barnen att sluta tugga

Du kanske har fått goda råd från välmenande släktingar, vänner eller skol/förskolepersonal, som säger att “Barnet kommer sluta tugga bara du säger åt hen att sluta”. Detta är ingen lösning, för det kommer inte att fungera. Tänk dig att du i en mycket stressig situation börjar ta djupa andetag för att lugna ner dig när plötsligt någon kommer och ber dig sluta andas så konstigt. Det skulle inte kännas ok, eller hur? Varför ska du sluta lugna ner dig? På samma sätt är tuggandet en lugnande process - en repetitiv rörelse som har en avstressande och organiserande funktion för hjärnan.

Du kanske också får höra antydningar om att tuggandet skulle bero på psykisk ohälsa i någon form.  För de flesta “tuggare” har bitbeteendet ingen som helst koppling till det övriga måendet, utan är ett rent sensoriskt behov. Stress och ångest kan utlösa/öka tugg - och bitbeteenden - men detta i sig behöver inte heller vara något tecken på psykisk ohälsa.

Givetvis kan det vara så att barn som tuggar/biter ibland gör det som ett sätt att agera ut, eller till och med att provocera. Det handlar då om beteendemässiga reaktioner. Att försöka reducera stressande inslag i vardagen och hjälpa barnet att må bättre är en självklarhet, men tvinga aldrig tuggaren att sluta bita. Om bitandes är ett problem - hjälp istället att hitta alternativa strategier. Arbeta MED istället för EMOT personen.

2. Erbjud ett säkert alternativ

Det är tacksamt att tugga på sådant som finns i den direkta närheten till exempel naglar, knogar, tröjkrage, tröjärmar, pennor, elkablar, fjärrkontrollen...

Det blir inte bara dyrt att ersätta allt som tuggas sönder, utan kan också vara direkt farligt. En del gnager på sina knogar tills benet syns eller infekterade sår uppstår. Andra tuggar bort sina naglar helt eller suger på något som innehåller farliga kemikalier eller bakteriehärdar.

Så börja med att erbjuda säkra alternativ att tugga på i form av tugghjälpmedel - muntligt stimuli. Många av våra tugghjälpmedel kommer från ARK Therapeutic, och är då framtagna av en logoped och en ingenjör i USA. Hjälpmedlen är noggrant kontrollerade och anpassade för att passa för tuggare. Många av tugghjälpmedlen, eller “tuggisarna", är utformade som smycken, till exempel halsband eller armband, och är dessutom riktig coola (tycker i alla fall vi). Glöm inte bort att tugghjälpmedel inte är några leksaker och de är inte oförstörbara. Bitar kan lossna om barnet tuggar hårt, och halsbanden bör inte användas under lek med hänvisning till strypningsrisken. Håll barnet under uppsikt, och kontrollera regelbundet tugghjälpmedlet så att det inte är på väg att gå sönder.

3. Vilket tugghjälpmedel ska jag välja?

Att hitta rätt tugghjälpmedel är svårt, och kan ta tid. Ingen tuggare är den andra lik. Titta på hur och på vad barnet väljer att tugga på idag. För många är tuggbehovet som störst i den bakre delen av käken, och då bör tugghjälpmedlet ha en längre form, till exempel Tugghalsband Krypto-Bite eller Tugghalsband, Bite Saber™.

En del vill tugga på föremål som är mycket mjuka och sega medan andra föredrar fasta föremål som ger mycket motstånd när de tuggar. Samtliga "tuggisar" finns i tre hårdhetsnivåer/tuggmotstånd:

  • mjuk för”sug-bitare”
  • hård för vanliga tugg/bitare
  • extrahård för riktigt hårda bitare

Kontakta oss gärna om du vill ha hjälp att välja tugghjälpmedel.

4: Tålamod, tålamod, tålamod

Det kan ta ett tag innan en ny vana etableras.
Varje gång din tuggare vill gnaga på något som inte är bra, påminn om "tuggisen" istället. Involvera syskon, vänner, lärare, far- och morföräldrar, barnvakten med flera så att ni alla hjälps åt att skapa en ny vana.

5. Ta reda på varför barnet tuggar

Nu vill jag återkomma till orsakerna bakom tuggandet, och eventuell behandling av dessa. En viktig aspekt är att förstå varför behovet av att tugga finns. Om du gör detta kan du lindra symtomen. Observera när och hur barnet tuggar. För dagbok och se om du kan upptäcka några mönster eller "triggers" (de kanske tuggar när de är uttråkade, trötta, uppspelta, frustrerade med mera).

För många är tuggandet alls inte relaterat till något tillstånd som behöver behandlas, utan ett rent behov, precis som att du behöver klia dig på armen när det kliar där. I de fallen är det bara att gilla läget, och förse barnen med ett säkert alternativ.

Om stress är en utlösande faktor, försök begränsa de stressiga situationerna. När detta inte är möjligt, erbjud alternativa sätt att hantera stressen på. Kom ihåg att även om stress inte är den primära orsaken så brukar tuggandet öka vid stress. En situation som du upplever som stressig kanske inte är det för ditt barn, och tvärtom. Personer med sensoriska behov kan uppleva världen runt omkring på ett annorlunda sätt. Ett ljud som du kanske inte ens lägger märke till, kan låta som naglar som dras mot en svart tavla, eller en explosion.

Om du behöver hjälp med att hantera stress, ångest eller annat som rör ditt barns välbefinnande kan du kontakta till exempel BUP, barnavårdscentralen eller skolhälsovården.

6 För in “hård mat" i dieten

Lägg till "hårdare" mat (morot, kex, äpple med mera) vid måltider och mellanmål. Det kan erbjuda förstärkt återkoppling till käken. Seg mat kan också fungera då det erbjuder mer motstånd och verkligen låter käken arbeta. Ibland kan även kryddstark mat och/eller mat med intensiva smaker hjälpa. Var, som alltid, uppmärksam på eventuella allergier, barnets munmotoriska färdigheter och/eller andra restriktioner kring mat.

7. Aktivera hela kroppen

Om det finns sensoriska behov inne i munnen så finns de ofta även utanför munnen. När du kan möta dessa behov utanför munnen (när kroppen får rätt mängd proprioceptiv återkoppling) minskar ofta tuggbehovet.
Försök införa aktiviteter som innefattar tryck eller motstånd mot kroppen, till exempel simning, hänga i klätterställning etcetera. Bolltäcken, bollvästar och taktila hjälpmedel kan också hjälpa många personer med sensoriska integrationsstörningar.

8. Kom ihåg - du är inte ensam.

Det finns mängder med barn, ungdomar och vuxna som har tuggbehov. Många föräldrar hör av sig till oss och säger: "Jag hade ingen aning om att andra familjer går igenom samma sak som vi! Det känns skönt att veta att vi inte är ensamma." Det finns mängder med information på internet om till exempel sensorisk integrationsstörning (på engelska: "sensory integration disorder"), och i sociala nätverk kan du hitta grupper för personer i liknande situationer. Kontakta oss om du vill ha fler tips!

Texten är översatt och anpassad till svenska förhållanden utifrån en text skriven av logoped Debra C. Lowsky, på ARK Therapeutic. Den texten, och andra bra tips hittar du här

/Anna-Karin Arnald
Legitimerad logoped, VD Funka Mera

Den här sidan har tidigare publicerats på Only for Heroes webbplats.


2023-09-01 2023-09-01 @ 22:49:49
Bloggmeny

Tips & Råd

Här finns information, inspiration, utbildning och pedagogiska verktyg för de barn, ungdomar och vuxna som kan behöva lite extra stöd för att klara vardagen. Med rätt kunskap uträttar vi stordåd tillsammans!

Vi vill vara med och sätta diagnosen Språkstörning (DLD) på kartan. Det är därför vårt fokus är så stort på just den NPF-diagnosen. Visste du att det finns fler som har diagnosen DLD än som till exempel har adhd? Läs mer på vår kunskapsbank och fråga gärna våra logopeder om du vill fördjupa dig i någon fråga.