Adhd är neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Och man kan ha svårt med sin uppmärksamhet, impulskontroll och överaktivitet.

Adhd – Attention Deficit Hyperactive Disorder
1. Uppmärksamhetssvårigheter

2. Impulsivitet

3. Överaktivitet

En del personer med adhd har bara ett av kärnsymtomen medan andra har flera.

Om man inte är överaktiv så fick man förut diagnosen add.

I diagnosmanualen DSM-5 tog man bort add som diagnos och lät den istället ingå i den generella adhd-diagnosen.

Trots detta så skiljer sig symptomen avsevärt. Hos personer med add saknas överaktiviteten helt. De har snarare lägre aktivitetsnivå än normalt.

En person med add blir ofta lätt distraherad och tappar sin uppmärksamhet, men är inte överaktiv. Det kan istället vara svårt att komma igång med aktiviteter och få saker gjorda.

Förr användes ibland begreppet DAMP. Om man har DAMP har man förutom adhd svårt med sin motorik och vissa rörelser. Ibland kan man också ha svårt att tolka intryck från syn, hörsel och känsel. Begreppet DAMP används inte heller längre.

Man kan inte träna bort adhd. Rätt stöd och kompensation kan underlätta och skapa bra förutsättningar för att göra att vardagen fungerar bra. Det finns också många bra hjälpmedel som kan göra vardagen lättare. Medicinering kan också hjälpa för en del.

Om du misstänker att du eller ditt barn har adhd ska du vända dig till BVC, skolhälsovården eller en läkare för att få en remiss till en utredning.

Den som har adhd har rätt till hjälp och anpassningar i skolan, hemma och på jobbet.

Att kunna koncentrera sig är en viktig förutsättning för att leva och utvecklas på ett bra sätt. Vad som menas med att koncentrera sig är dock inte så enkelt att beskriva. Hela tiden översköljs vi av olika intryck: från omvärlden och inifrån oss själva. För att kunna fungera, behöver vi hela tiden välja vilka intryck som vi ska ta emot och använda.

Vi behöver fästa uppmärksamheten på det som är viktigt för ögonblicket och hålla kvar den så länge det behövs. Vi behöver kunna bortse från intryck som inte är viktiga. Det kan t.ex. vara egna tankar eller något som händer i omgivningen. Om vi blir störda måste vi hålla fast vid den ”röda tråden” och återgå till det vi höll på med innan.

Att kunna hålla flera moment i tankarna samtidigt är också nödvändigt och ibland behöver vi snabbt ändra fokus för vår uppmärksamhet. Vi behöver dessutom klara att komma igång (”starta”) med en aktivitet, hålla en lagom aktivitetsnivå, anpassad till uppgiften, och kunna avsluta (”stänga av”) vid en lämplig tidpunkt. Det är många situationer i vardagslivet som kräver detta av oss.

För många av oss kan det ibland vara svårt att koncentrera sig, sitta still, kontrollera sina impulser, lyssna uppmärksamt och fokusera. Det är vanligt när man t.ex. känner sig trött eller stressad. För vissa är svårigheterna så stora att de påverkar vardagen allvarligt och man kan då tala om diagnosen adhd (Attention Deficit Hyperactivity Disorder). Adhd är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som inte syns utanpå men som påverkar vardagslivet.

Adhd innebär att man har svårt med sin koncentration och uppmärksamhet och att man ofta gör saker utan att tänka efter först. Man blir lätt störd om det händer mycket omkring en. En del med adhd är väldigt aktiva, andra känner sig trötta och har svårt att komma igång med saker. En del har svårt med sociala relationer. Adhd ser olika ut för alla.

ADD är en form av ADHD där personen inte har samma överaktivitet som vid ”klassisk” ADHD. En person med ADD blir ofta lätt distraherad och tappar sin uppmärksamhet, och kan ha svårt att komma igång med aktiviteter och få saker gjorda. Ibland används också begreppet DAMP, som är en form av ADHD där personen också har svårt med sin motorik och att tolka syn-, hörsel- och känselintryck. Begreppet DAMP används inte så ofta längre. Istället brukar man säga att man samtidigt har ADHD och DCD.

DCD står för Developmental Coordination Disorder. ADHD är en vanlig funktionsnedsättning. Siffrorna varierar, men ungefär tre till sex procent av barn i skolåldern beräknas ha ADHD. Symtomen finns ofta kvar upp i vuxen ålder.

Adhd ser olika ut för alla; en del har det lätt där andra har det svårare och tvärtom. Kärnsymptomen för adhd är:

• Uppmärksamhetsproblem: blir lätt störd, har svårt att koncentrera sig eller att vara uppmärksam på något. Det kan vara svårt att komma igång med uppgifter eller så tröttnar man fort på något man har påbörjat och gör inte klart om man inte är mycket intresserad.
• Impulsivitet: man är väldigt impulsiv, gör saker direkt, utan att tänka efter först, stannar inte upp och reflekterar. Man kan också ha svårt att styra över hur man reagerar i olika situationer.
• Överaktivitet: man har svårt att vara ”lagom” aktiv, svårt att reglera aktivitetsnivån efter det som man gör. Det är vanligt att man är väldigt aktiv, har svårt att sitta still eller känner sig rastlös. Ibland kan man känna sig helt slut och inte vilja röra sig alls.

Det finns också annat som är vanligt vid adhd, t.ex. kan man ha:

• lätt att glömma eller tappa bort saker
• många tankar på en gång, som att de trängs i huvudet
• svårt att ta instruktioner
• svårt att läsa eller skriva
• en ökad känslighet för olika intryck, som ljud, ljus eller beröring.
• svårt att passa tider och att planera sin tid
• svårt med vissa rörelser
• sömnproblem, ångest, oro eller nedstämdhet
• låg självkänsla

ADHD är ingen sjukdom, d.v.s. man kan inte bli ”smittad” av ADHD och det finns inga mediciner som botar helt. ADHD är en medfödd funktionsnedsättning som innebär att vissa delar av hjärnan arbetar på ett annat sätt än hos personer utan ADHD; bland annat de hjärnfunktioner som styr uppmärksamheten, förmågan att bestämma över impulser och reaktioner och att hålla flera saker i huvudet samtidigt. Man vet fortfarande inte allt om hur hjärnan fungerar. Det är bara till viss del känt vad ADHD beror på, men det har bland annat att göra med så kallade signalsubstanser. De behövs när signaler skickas mellan olika nervceller i hjärnan. De signalsubstanser som är viktiga när man har ADHD är dopamin och noradrenalin. Vid ADHD fungerar de här signalsubstanserna inte riktigt som de ska.

Både arv och miljö spelar en roll för hur stora problemen vid ADHD blir. En vanlig orsak till ADHD är ärftlighet. På samma sätt som vi ärver gener som styr vilken ögon- eller hårfärg vi får så ärver vi gener som styr uppbyggnaden av hjärnan och påverkar hur signalsubstanserna fungerar. Det är därför vanligt att flera i en familj eller släkt har ADHD. Hjärnans utveckling påverkas också av de olika upplevelser och erfarenheter som man får under sin uppväxt. Ibland kan ADHD bero på hjärnskador som man fått under fostertiden, vid förlossningen eller under spädbarnstiden. Det är dock ovanligt. Skadorna kan t.ex. bero på syre- eller näringsbrist under fostertiden, att man fötts mycket för tidigt och haft låg födelsevikt.

Hur en individ påverkas av att ha ADHD beror på många faktorer. Omgivningens krav och förväntningar, bemötande, vilket stöd man får i skolan och i vardagen, tillgång till hjälpmedel påverkar hur stort funktionshindret blir. Även faktorer hos personen själv, som grad av ADHD, förmåga att hitta strategier osv påverkar hur stora svårigheter personen kommer att få. ADHD har man hela livet. Det går inte att ”bota” eller ”träna bort” sin ADHD helt. Istället behöver vi i omgivningen anpassa oss efter barnets behov och ge bästa möjliga villkor att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

När man blir äldre brukar många uppleva mindre problem. Det beror dels på att hjärnan mognar, dels kan det bero på att man lär sig mer om hur man fungerar och hittar egna lösningar eller strategier för att klara olika situationer. Att acceptera hur man är och fungerar som person och lär sig att kontrollera sina impulser kan också leda till att det blir lättare att se och utveckla de positiva egenskaper som beror på ADHD. De egenskaper som kanske kan upplevas som hinder i vissa sammanhang, kan vara tillgångar i andra.

Att vara impulsiv kan också innebära att man är idérik, fantasifull och kreativ. Man kanske vågar göra sådant som andra inte vågar, t.ex. prova nya sätt att göra saker på. Många med ADHD är energiska, drivande och har en stor uthållighet när de själva får välja aktivitet. Om man har svårt att koncentrera sig när det händer mycket runtomkring kan man vara bra på att hyperfokusera, d.v.s. ägna sig åt en enda sak med stor uppmärksamhet. Det är en fördel om man vill bli riktigt bra på någonting. Som vuxen brukar man också ha bättre förutsättningar att få välja vilka sammanhang man vill vara i.

För att veta om en person har ADHD görs en noggrann utredning av psykolog, läkare och ibland pedagog. Ibland medverkar även andra yrkesgrupper som logoped, sjukgymnast och arbetsterapeut. Syftet med utredningen och diagnostiseringen är att skapa förståelse för individens förutsättningar och på så sätt lägga grunden till ett bra bemötande från omgivningen. Det blir då tydligt vilka insatser som behövs i skolan och i vardagen, vilken kompensation eller vilka hjälpmedel som kan underlätta t.ex. handdatorer eller mobiltelefoner med kalenderfunktion som ger signal när man ska göra någonting.

Ibland kan läkemedel göra det lättare att koncentrera sig och då kan också vardagen fungera bättre. Kommunens socialtjänst kan också erbjuda stöd. I skolan är det viktigt att undervisningen eller skoldagarna anpassas utifrån vad barnet har svårt eller lätt med och vad det behöver. Skolan har ansvar för att erbjuda det stöd och den hjälp som barnet behöver för att klara sin inlärning t.ex. extra tid till vissa uppgifter, får göra vissa saker i mindre grupp, en egen resursperson som är med i skolan och ger extra stöd. Barnet har rätt att få en individuell utvecklingsplan, oberoende av vilken klass eller skola det går i. Enligt skollagen måste skolan se till att elever som har svårt att klara skolarbetet utreds och att åtgärder och insatser sätts in.

Om du tror att ditt barn har ADHD kontaktar du i första hand din barnavårdscentral (BVC), skolans elevhälsa genom skolsköterskan, en barnläkarmottagning (BLM) eller en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning (BUP). Som ungdom kan man även själv kontakta elevhälsan.

Är du vuxen kan du vända dig till din vårdcentral eller lokala psykiatriska mottagning för att få kontakt med en läkare eller psykolog.

Det finns mycket som kan underlätta och ge bra förutsättningar för att barn med ADHD ska få en fungerande vardag. Det viktigaste är att man som förälder, tillsammans med de andra personerna som finns runt barnet, t.ex. förskole- och skolpersonal lär sig om ADHD.

Det är viktigt för att man tillsammans ska kunna hantera det som barnet brukar ha svårt med eller de problem som uppstår. En förstående omgivning underlättar livet för den som har ADHD och ökar chanserna till ett välfungerande vardagsliv. Struktur och tydlighet är särskilt viktigt vid ADHD. Det kan t.ex. underlätta om du berättar för ditt barn vad som ska hända under dagen i tid, förklarar saker på ett tydligt sätt, ger ditt barn en instruktion i taget, anpassar kraven eller påminner ditt barn om var det ska vara. Att ha en välstrukturerad vardag där krav, förväntningar och miljö anpassas gör att barnet undviker stress och överbelastning.

Genom att t.ex. använda ett schema kan du hjälpa barnet, eller dig själv, att få en överblick över dagen/veckan. T.ex. äta frukost, klä på sig, borsta tänderna, bädda sängen, packa ryggsäcken, gå till skolan. Du kan också göra en överblick över veckans fritidsaktiviteter eller läxor.

Om ditt barn har ett stort behov av att röra på sig så kan tex en fotgunga, sittkuddar, knäfiltar med tyngd, tyngdvästar, bänkskärmar, tidshjälpmedel och olika taktila hjälpmedel underlätta fokus och lugn. För att underlätta för dig har vi tagit fram tre Skol-kit, med speciellt utvalda produkter för klassrummet.

Några saker du kan tänka på om din elev har ADHD eller koncentrationssvårigheter:

• Skapa struktur och tydlighet, t.ex. med scheman så att eleven vet vad som ska hända och vad som förväntas av hen. Var tydlig med början och sluttider.
• Hjälp till med planering och organisering av skolarbetet. Vad ska jag göra, hur ska jag göra och när ska jag vara klar? Låt eleven berätta, repetera vad och hur den ska göra.
• Ge få korta individuella instruktioner eller gå igenom steg för steg.
• Ge begränsade tydliga uppgifter.
• Efter en genomgång stäm gärna av med din elev att hen har förstått uppgiften. Håll så korta genomgångar som möjligt.
• Använd visuellt material.
• Viktigt med positiv återkoppling och uppmuntran.
• Variera uppgifterna för att undvika att det blir monotont.
• Förbered eleven inför övergångar och avslut.
• Erbjud tids- och planeringshjälpmedel.
• Låt din elev använda hörselkåpor alt. musik i hörlurar.
• Ge möjlighet till kortare pauser under lektionen.
• Rikta uppmärksamheten till eleven, och se till att ha elevens uppmärksamhet när du talar, men tänk på att många barn inte nödvändigtvis lyssnar bättre för att de tittar på den som talar. För att hjälpa koncentrationen, kan ett s.k. ”fidget toy”  eller tugghjälpmedel vara till hjälp.
• Arbeta i flera korta pass.
• Träna ett moment i taget, erbjud täta repetitioner och tid för överinlärning.
• Anpassa svårighetsnivån och materialet utifrån eleven. Bedömning och betyg ska anpassas efter funktionshindret. Läs mer hos Skolverket.